+1 – ett plus för popen! (1985)

Intervju med syntpopbandet +1 1985
Foto Carl Bengtsson, 1985

Artikeln var ursprungligen publicerad i Hallandsposten, maj 1985.

SOM FRÅN INGENSTANS kom Stockholmsgruppen +1 och buntade ihop hela den utländska (och den svenska med förstås) pop-rock-eliten. Namn som Howard Jones, Nik Kershaw, Indochine, Tears för Fears och många andra kända namn fick snällt ställa sig bakom den svenska debutgruppen i Kaj Kindvalls radioprogram Tracks.

Men vilka döljer sig bakom namnet +1 (plus ett)?

 

Det är fem killar, varav fyra ursprungligen härstammar från gruppen Glas, som våren -83 släppte singeln Speciella undantag/Kamouflage. En singel som inte blev någon större succé. Nu har gruppen bytt namn och utökat med en ny bandmedlem, Caj Ehrling. Förutom Caj på synth är det Hull Alvvalley (Ulf Alvedahl) på trummor, Bonk (Magnus Wahl) bas, Sputnik (Per-Thomas Larsson) gitarr och Thoth (Göran Borgman), gruppens sångare och låtskrivare, som också spelar diverse instrument.

En som har betytt väldigt mycket för +1:s framgångar är Harpo.

— Han har stöttat oss till 100 procent hela tiden. Vi har jobbat länge i studion. Det har fått ta den tid det har tagit att spela in.

Har ni haft något att säga till om?

— Ja, utbrister Thoth. Det är helt och hållet vår musik. Vad Harpo gör som producent är väl mest uppbyggnaden av låtar, så det funkar med refränger och så där. Möjligtvis har det varit någon grej han inte har gillat, då har vi diskuterat det och sagt: Okej, då tar vi bort det. Vi kommer jättebra överens. Han är som en medlem i gruppen. Det är som man har föreställt sig det var i England på 60-talet. Som att ha en producent som verkligen bryr sig om prylen, förklarar Thoth.

— På vår förra platta var det inte alls så. Producenten gjorde skivan och sen var det liksom färdigt med det. Harpo stöttar oss hela tiden. Man behöver verkligen någon som tror på en. Förutom en själv, säger Thoth och skrattar.

Det var ju också Harpo som upptäckte gruppen när de medverkade i radioprogrammet Onsdagsbiten. Det var ingen speciell låt som tilltalade honom, utan mer helheten.

I dagarna släpps maxiversionen av Nevermore, som säkert blir en landsplåga på diskoteken i sommar. Men vill ni se gruppen live får ni troligtvis vänta ett tag till. Ännu så länge finns det inga spelningar inplanerade.

— Det är klart vi vill spela ute, men det är så mycket som krävs för att ge sig ut. Och ännu har det inte dykt upp några spelningar.

Singeln slutsåld

Intresset för singeln har varit stort, så stort i allafall att den tog slut på skivbolaget. Annars är framtidsplanerna att försöka få ut maxisingeln i utlandet och spela in en ny singel eller LP. Materialet till en LP är så gott som klart. Det har spelats in fem svenska och fem engelska låtar, men det är inte helt omöjligt att det bara blir engelska låtar på plattan. I juni nån gång går de in i studion igen och spelar in 4-5 låtar. Resultatet lär höra av sig.

Artikeln var ursprungligen publicerad i Hallandsposten 1985.

Gruppbilden: Från vänster Hull Alvvalley, Thoth, Sputnik, Bonk och Caj. Foto: Carl Bengtsson

Om Elisabeth Elle Sandberg 131 artiklar
Jag gjorde en musiktidning i Halmstad mellan 1983-1987. Ungdomsreporter på Radio Halland & Hallandsposten. Under tre månader 1986 gjorde jag praktik på Slitz (före detta Schlager), som då fortfarande var en musiktidning. Privat journalistutbildning 1987. 2016 startade jag Elles Musikblogg. De första åren skrev jag mest om Jamie Meyer, men nu också annan musik.