+1 – från okänt band till etta på Trackslistan med Nevermore (1985)

Foto: Anki Selin

SOM FRÅN INGENSTANS kom Stockholmsgruppen +1 och buntade ihop hela den utländska (och den svenska med, förstås) pop-rock-eliten. Namn som Howard Jones, Nik Kershaw, Indochine, Tears för Fears och många andra kända namn fick snällt ställa sig bakom den svenska debutgruppen i Kaj Kindvalls radioprogram Tracks hitlista.

Men vilka döljer sig bakom namnet +1 (plus ett)?

Det är fem killar, varav fyra ursprungligen kommer från gruppen Glas, som våren -83 släppte singeln Speciella undantag/Kamouflage. En singel som inte blev någon större succé. Nu har gruppen istället bytt namn och utökat med en ny medlem, Caj Ehrling. Förutom Caj på synth är det Hull Alvvalley (Ulf Alvedahl) på trummor, Bonk (Magnus Wahl) bas, Sputnik (Per-Thomas Larsson) gitarr och Thoth (Göran Borgman), gruppens sångare och låtskrivare, som också spelar diverse instrument.

Jag träffade tre av killarna (Thoth, Bonk och Hull Alvvalley) i +1 på ett uteställe i Stockholm en sen onsdagskväll – bara några dagar innan de klev upp på förstaplatsen i radioprogrammet Tracks. Då var det knappt inga som visste vilka de var. Själv hade jag av en slump hört den då alldeles nysläppta Nevermore (spotifylänk längst ner på sidan) på radion, men det här är ett band som jag verkligen gillar.

 

Bild: Stockholmsbandet +1 fick en hit med låten Nevermore 1985 och blev historiska när de som första svenska band intog första platsen på Kaj Kindvalls program Tracks. Från vänster Hull Alvvalley, Thoth, Sputnik, Bonk och Caj. Foto: Carl Bengtsson

Thoth är den som pratar mest. När jag frågar honom vad som gör en bra låt, vet han inte vad han ska svara först.

— Det går inte att säga. Det vet man aldrig. Plötsligt finns det bara där. Man kan sitta länge, för att helt plötsligt få fram något bra. Det kan skapas på ett ögonblick. Vad det sen är som gör att en låt blir bra, det går aldrig att mata in i en datamaskin.

Harpo är producent

En som har betytt väldigt mycket för +1:s framgångar är Harpo.

— Han har stöttat oss till 100 procent hela tiden. Vi har jobbat jättelänge i studion. Det har fått ta den tid det har tagit att spela in.

Har ni haft något att säga till om?

— Ja, utbrister Thoth. Det är helt och hållet vår musik. Vad Harpo gör som producent är väl mest uppbyggnaden av låtar, så det funkar med refränger och osv. Möjligtvis har det varit någon grej han inte har gillat, då har vi diskuterat det och sagt: Ok, då tar vi bort det. Vi kommer jättebra överens. Han är som en medlem i gruppen. Det är som man har föreställt sig att det var i England på 60-talet. Som att ha en producent som verkligen bryr sig om prylen, förklarar Thoth.

— På vår förra platta var det inte alls så. Producenten gjorde skivan och sen var det liksom färdigt med det. Harpo stöttar oss hela tiden. Man behöver verkligen någon som tror på en. Utom en själv, säger Thoth och skrattar.

Det var ju också Harpo som upptäckte gruppen när de medverkade i radioprogrammet Onsdagsbiten. Det var inte ingen speciell låt som tilltalade honom, utan mer helheten (Harpo berättar om hur han upptäckte +1 i min intervju med honom som ligger på den här hemsidan).

Svensk musik

De tycker inte att svensk musik är något speciellt. Thoth lyssnar på Prince, Sheila E och Tears for Fears, Bonk på Talking Heads och James Brown. Trummisen Hull lyssnar på Thore Skogman. Kanske inte vad jag hade väntat mig. Bonk svarar att det faktiskt är sant, som ett svar på min förvånade blick.

— Han kan alla texter utantill, eller iallafall många: ”Tre dar i buren”, ”Älgjakten” med flera.

Det har inte alltid varit syntmusik som gällt för gruppmedlemmarna. De har spelat lite allt möjligt genom åren, däribland garagerock, symfonisk rock, jazz etc. Syntmusik har de hållt på med i minst 3-4 år.

Image

Kläderna är viktiga i musiken, det tycker iallafall Thoth.

— På scen är det viktigt. Jag tycker iallafall om man går och ser på ett band, så vill man ha en helhetsgrej. Några som inte klär sig likadant som publiken så man får någonting extra.

De berättar att alla i gruppen antingen studerar eller arbetar.

— Alla vill väl försörja sig på musiken. Vi siktar väl på att bli något stort, som alla andra gör. Men det är första gången som det har känts så här bra. Nu har vi chansen på ett sätt som vi aldrig överhuvudtaget hoppats på att kunna få.