Marie Fredriksson om att kunna leva på musiken, debuten som soloartist & samarbetet med Gyllene Tider & Lasse Lindbom (1984)
Marie Fredriksson, rocktjejen som sjungit med Per Gessle och Lasse Lindbom, har nyligen släppt singeln ”Ännu doftar kärlek”. Det är en ballad som Marie har skrivit tillsammans med Lasse Lindbom. På baksidan finns en låt som heter Tag detta hjärta, skriven av Per Gessle. Vad som händer framöver beror mycket på hur singeln tas emot. Det kommer eventuellt en LP i augusti (Marie släppte ”Het Vid” 20 september 1984)
Read the interview with Marie in English
— Det var planerat att en LP skulle ha släppts nu i vår. Vi ville vänta lite, så att vi hann skriva fler låtar. Jag ska gå in i studion igen i juni och spela in ytterligare tre till fyra låtar som vi har skrivit nu. Eventuellt gör vi en singel till i sommar, det beror på hur det går. Eventuellt kommer jag att spela in en video. Det ska bli mycket spännande.
— Det mesta materialet har Lasse och jag skrivit tillsammans, men det finns några låtar som jag själv har skrivit både text och musik till. Sedan har Martin Sternhufvud (från MaMas Barn och Strul) gjort en låt som kommer att vara med på LPn, den är skitbra, och som jag är mycket stolt över. Per har skrivit en låt som är B-sida på singeln. Sedan har jag arbetat med en kille som heter Björn Holmgren, han är regissör här i Halmstad. Han är mycket bra på att skriva och har bland annat skrivit en del barnpjäser. Med på LP:n finns en låt som han har gjort texten till, där jag har gjort musiken.
— Jag är glad över att Lasse och jag har kunnat skriva så bra tillsammans. Vi testade på skoj och det funkade skitbra. Allting har blivit precis som jag ville, sedan får man se om det säljer. Vi har gjort vad vi kunnat, man är ju inte mer än människa. Men om folk inte vill köpa, då får man väl göra nytt. Huvudsaken att jag själv är nöjd, det är jag till 100 procent.
Kan du försörja dig på musiken?
— Jo, jag gör det nu. Nej, jo, det går väl. Men inte som jag lever. Kanske om jag är snål, då funkar det nog. Nu när jag har turnerat med Gyllene Tider, då har jag haft betalt. Jag klarar att ha min lägenhet i Halmstad. Senare i sommar ska jag turnera med Lasse Lindbom Band. Jag ska följa med som gäst, precis som jag har gjort med Gyllene Tider. Jag planerar att göra en turné, efter att mitt album har släppts. Jag kommer att åka tillsammans med Lasse och vi kommer att ha samma band. Vi ska inte jobba som Dan Hylander och Py Bäckman, utan han gör sina låtar och jag mina. Det blir två uppträdanden, då får publiken dubbel valuta för pengarna. Sedan avslutar vi med en final tillsammans. Därefter är det bestämt att jag ska göra en större turné. Det blir min första egna grej där jag är huvudansvarig. Övriga som ska följa med är Pelle Andersson och Pelle Sirén från X-models. De är inte kända, men jätteduktiga. Eventuellt Janne Bark också, men det är inte bestämt ännu. Även Backa Hans (Eriksson) som har spelat med Lundell och kanske också Göran Fritzson från Gyllene Tider. Det är en väldig blandning som känns mycket fräsch. Det blir lite nytt folk.
Du spelar inte med bandet som du hade förra sommaren?
— Nej, tyvärr. Det var så roligt, vi funderar på att göra några fler spelningar i sommar. Vi har några kontakter i Kungsbacka och Falkenberg, de vill gärna att vi kommer tillbaka. Då kör vi bara covers och inte egna låtar. Det är möjligt att det blir av i sommar igen, men det beror på om jag kan samla alla. Det finns tid i augusti, så eventuellt då.
Hur kändes det att vara ute med Gyllene Tider?
— Det var skitkul. Verkligen fantastiskt. Det var mycket givande. Bara den här våren har jag fått mycket scenvana och att prata med publiken. Jag gjorde ett gästnummer. Vi var ute i fem veckor och blev som en familj. Det blir en sådan skön sammanhållning, det var sorgligt när det tog slut. Det gäller även kontakten med alla roddare som skötte ljud och ljus som jag inte kommer att träffa på lång tid. Jag menar, Gyllene Tider bor i Halmstad, så det är inte några problem.
Vad tycker du om svenska kvinnliga rocksångerskor? Exempelvis Py Bäckman, Anne-Lie Rydé?
— Anne-Lie Rydé tycker jag är jätteduktig. Py Bäckman är en underbar text- och musikförfattare. Hennes senaste LP är mycket bra. Hon har också skrivit en text till mig som jag håller på att göra musik till. Jag såg Anne-Lie Rydé när hon var i stan senast. Hon är mycket duktig på scen, men jag gillar Py Bäckmans djup.
Efva Attling, Eva Dahlgren?
— Jag gillade Eva Dahlgrens senaste LP För Väntan (från 1981). Efva Attling är mycket proffsig på scen. Om jag går på en konsert eller lyssnar på en platta, då vill jag känna nånting.
Manliga sångare?
— Mikael Rickfors sjunger mycket bra och skriver bra låtar. Jag tycker nog att Mikael Rickfors och Lasse Lindbom röstmässigt är de bästa manliga sångarna i Sverige. Jag lyssnar mycket på rösten och känslan i den.
Kommer du ihåg din första spelning?
— Ja, det var mycket intressant. Den frågan har jag aldrig fått. Jag kommer faktiskt ihåg första gången. Det var hemskt. Jag var 7 år och sjöng för många människor. Det var min mamma och en massa tanter. Det var en sorts fest, nåt symöte. “Åh, då kan lilla Marie sjunga”. Jag står där och ska sjunga Sjösala Visa i en fin liten klänning. Jag tittade inte på publiken utan ner i golvet hela tiden när jag sjöng. De hörde inte ett skit av vad jag sjöng. Jag var så nervös och efteråt började jag gråta, kom hem och var helt knäckt.
Hur lång tid tog det innan du började sjunga på scen igen?
— Efter det sjöng jag mycket i barn- och ungdomskörer samtidigt som jag gick i plugget. Jag sjöng mycket i kyrkor. Sedan gick jag i ”musikplugget” (musiklinjen på en folkhögskola, min kommentar) i två år, där sjöng jag väldigt mycket. Under den tiden började jag också sjunga jazz.
— Jag glömmer aldrig första gången jag sjöng för tusen personer. Det var med Strul, som var förband till Eldkvarn. Det var första gången vi hade en riktigt stor publik. Vi hade tidigare haft en publik på 400-500 personer. Jag glömmer det aldrig. Man gick in på scenen och alla jublade när vi började. Det är nog det roligaste minnet jag har av Strul. Sedan har jag ett till från när vi spelade på Kattegattskolan för 450 personer med flera andra band. Vi spelade sist och det gick så bra, vi fick göra mer än ett extranummer. Tror att det var 1977. Såna är underbara minnen. Man var så tacksam och kämpade så.
Vad gäller eventuella framgångar säger Marie avslutningsvis
— Man får inte ta det så allvarligt. Det får inte stiga en åt huvudet (om man lyckas). Man måste kunna vara med vanliga människor. Annars kan man ju inte skriva. Skulle jag gå och bli en diva, det går inte. Då kan man inte skriva. Man måste kunna vara i det vardagliga livet för att få inspiration till nya låtar. Man är ju inte mer än andra bara för att man har gjort en platta. Jag tycker att det är väldigt viktigt att tänka så. Man ska vara precis som man var innan.
Den här artikeln var ursprungligen publicerad i Stjärnskottet (nr 2) 1984.
Läs mer om Marie Fredriksson på bloggen
Marie Fredriksson släpper jazzlåt postumt (26 maj 2023)
Här finns en länk till TV-programmet ”Bagen”, där Marie Fredriksson och Lasse Lindbom medverkade https://www.oppetarkiv.se/video/10442578/bagen-marie-fredriksson-och-lasse-lindbom
Marie Fredriksson intervjuas av Gry Forssell i Luleå (1987, SR)
Maries samarbete med Martin Sternhufvud
Roxette – den svenska framgångssagan (december 2021, SR)
Marie signerar tillsammans med Per Gessle Roxettes första album ”Pearls of Passion” i Stockholm 1986
Marie, Per Gessle, Lasse Lindbom och Mats MP Persson spelar på visfestivalen i Västervik 1985
Mikael Bolyos till höger i bilden (sedermera Marie Fredrikssons make) på turne med Lustans Lakejer. Stephen Rossi till vänster. Tror att året är 1985