Intervju med musikern och producenten Lasse Lindbom (1984)

Lasse Lindbom är aktuell just nu, dels med en ny LP, Svarta rosor & vit r&b, dels för samarbetet med Marie Fredriksson. Lasse har bland annat skrivit låtar till Marie Fredrikssons debutplatta Het Vind, som han även producerat. Han var också den som upptäckte Gyllene Tider, vilket resulterade i ett skivkontrakt på EMI. Lasses genombrott kom med Landslaget på 1970-talet.

Jag träffade Lasse en eftermiddag i EMIs studio i Skärmarbrink, södra Stockholm när han höll på att slutmixa sin nya LP. I denna intervju berättar han om bland annat den nya skivan, sitt jobb som producent och lite om samarbetet med Marie Fredriksson.

Den nya plattan

— Den här plattan skiljer sig mycket från vad jag har gjort tidigare. Jag har spelat in den helt utan tekniker och den är… vad ska jag kalla det? Oftast har man ju ett koncept. Man bestämmer att man ska göra en platta som min första och då tänkte vi lite på Bruce Springsteen. Men på den här har vi struntat i allting sådant och bara tagit låtar, gått in i studion och gjort det så bra vi har kunnat. Jag har inte brytt mig om de varit mycket olika inbördes. Men jag är jättenöjd med den här plattan, mer nöjd än vad jag har varit på länge.

— All musik överhuvudtaget nu, har ju förändrats enormt med utvecklingen av den här digitala tekniken, med mycket syntar och trummaskiner. Tror att inom de närmaste fem åren kommer vi att vara med om något som bara kommer att flyga iväg. Det kommer att bli en enorm skillnad vad gäller musiken i framtiden, tror jag. Det kommer förstås alltid att finnas kvar det gamla, men det här nya, det går inte att stå emot längre. Är själv inte sådär förtjust i mycket teknisk musik. Men jag tror att ju mer det utvecklas, ju mer kan man göra varm musik även med de moderna grejorna.

Samarbetet med Marie Fredriksson

År 1982 släppte Lasse plattan Romantisk Blackout. I en av låtarna, “Så Nära Nu” medverkar Marie Fredriksson. På Maries debutplatta Het Vind, som kom ut i höstas, har Lasse skrivit ungefär hälften av materialet och det är något som han vill göra mer i framtiden. Att producera mindre och skriva mer.

— Jag har aldrig varit speciellt intresserad av att spela, utan det har mest varit att skriva låtar och sjunga som har varit mitt intresse. När jag började spela var en person tvungen att spela bas och då fick jag lära mig det. Annars kan jag spela gitarr och lite keyboard till husbehov.

Egentligen har Lasse slutat att turnera (säger han iallafall), men när han blev tillfrågad att göra en turné med Marie Fredriksson resonerade de så här:

— Hon har bara en soloplatta bakom sig och det är svårt att göra en timmes show med en platta. Då frågade skivbolaget om de ville göra en turné tillsammans för då kunde de tänka sig att ställa upp mycket mer och sponsra.

Landslaget

Som 16-åring kom Lasse med i sitt första band, The Bunglers som sedan blev Sparetime Occupation. Det var ett band som han spelade på Stockholms ungdomsgårdar med. Förebilden var Spencer Davis Group, där Steve Winwood var sångare. Han startade sin professionella karriär som musiker i Landslaget. Bandet hette inledningsvis Deja Vu, men bytte snart namn till Landslaget. Med det bandet medverkade han i Melodifestivalen två gånger. År 1975 kom Landslaget sjua med låten Den Gamla Jukeboxen och två år senare blev de trea med Sommarn-65. Tala Om Vart Du Ska Resa är en annan låt med Landslaget som har blivit känd. År 1980 medverkade Lasse återigen i Melodifestivalen, då med låten “För Dina Bruna Ögons Skull”. Låten var skriven av Per Gessle och Mats MP Persson, och kom sist i tävlingen.

Vad jobbade du med före musiken?

— Jag gick i plugget. Jag hade läst två år pedagogik samt sociologi. Jag skulle bli psykolog var det meningen. Hade till och med skrivit in mig vid universitetet i Köpenhamn, men tyckte att det här var roligare.

Hur kom du in på musiken?

— Jag har alltid gillat musik, men det har aldrig varit min mening att bli proffs på det här. Det bara blev jag. Jag tror att många i det här jobbet har blivit det på så sätt. Nu är jag glad att jag inte valde det där andra för jag tror inte att jag hade blivit en bra psykolog.

Kommer du ihåg din första spelning?

— Min allra första någonsin? Jag tror att jag kommer ihåg den, tror att det är den gången. Men då var jag gästvokalist i ett band. Det var med en kille som heter Mats Westman. Vi bodde grannar och han har bland annat lärt mig spela gitarr. De hade ett band som hette Maltes som de lirade på ungdomsgården med. Då fick jag gå upp och sjunga en låt.

Producerat Gyllene Tider & Lundell

Han har varit en framgångsrik producent för flera stora namn, som exempelvis Gyllene Tider och Ulf Lundell. Vi avslutar intervjun med att prata lite om hans arbete som producent.

Du producerar många artister?

— Det var faktiskt inte någon slump att jag började producera. Redan när jag hade gjort tre LP med Landslaget, var jag mycket intresserad av det. Jag är inte så intresserad av att bli så bra på ett instrument utan mer av helheten. Då sade jag att jag nog skulle prova att producera nån gång. De skrattade åt mig, men sedan fick jag ett par chanser.

Kommer du ihåg första bandet som du producerade?

— Jo, det kommer jag ihåg, men det är inte Sydkraft (ett band från Halmstad där bland annat Clabbe Svensson, aka Johnny Pilot, var medlem, se intervjun med honom på den här hemsidan) som du säkert tror. Det första bandet var Moonshine (en LP som kom ut 1979, min kommentar). Det blev aldrig nånting. Sedan var det en tjej som hette Annika Pålsson. Den plattan kom aldrig ut överhuvudtaget. Men sedan var det Sydkraft.

Hur många kassetter får du?

— Det är olika. Jag personligen får inte så många, utan de flesta går går till skivbolaget EMI. Jag försöker undvika folk personligen, för jag tycker att det är jobbigt att skicka tillbaka kassetter. Jag får ett par kassetter i veckan och jag lyssnar oftast direkt för annars glömmer jag bort att lyssna. Men till EMI kommer det lådvis.

Hur många får chansen?

— Väldigt lite. Gyllene Tider, till exempel, fick vi på kassett. Vi gör oerhört lite från kassetter, men som det är idag finns det knappt inget annat sätt att hitta nya artister. Det finns inga ställen som du kan gå till för att lyssna på band.

Vad lyssnar du på när du får en kassett?

—  Jag tar nästan hellre emot en kassett med kanske bara en akustisk gitarr, där låten och sångaren får bestämma. Det finns väldigt många band som spelar bra idag, som lägger ner mycket pengar på att spela in en demotape i en studio. Jag menar, det spelar ingen roll om det är en sångare som inte är tillräckligt bra eller om låten är tråkig. Då har de kastat bort sina pengar. Jag tycker att de skulle försöka komma till skivbolagen i ett tidigare stadium.

Vad tycker du om Halmstadbanden?

— De flesta banden från Halmstad är oftast väldigt duktiga, men det saknas ofta originalitet och idéer som gör att de blir lite annorlunda än andra band. Det är oftast det som det handlar om.

Vad lyssnar du själv på för musik?

— Jag hinner inte lyssna på så mycket musik. Det är tråkigt för när man jobbar med musik, så lyssnar man egentligen mest via yrkesvägarna. Jag har lyssnat på Frankie Goes To Hollywood. Det gör man mest därför man vill höra vad de har gjort. Försöker förstå hur de har spelat in plattan. På så sätt lär man sig kanske något nytt. Men om jag ska sätta på något för mina egna öron, så blir det ofta tvärtom. Då vill jag hellre lyssna på nån blues, gärna en gammal platta. Tina Turners och Cyndi Laupers plattor tycker jag väldigt mycket om. Det är två plattor som har blivit stora, som jag verkligen gillat.

Har du någon favoritsångare eller sångerska?

— Den enda sångerska jag känner till i Sverige som jag tycker är av internationell klass är Marie Fredriksson. Jag blev jätteglad när jag fick börja jobba med henne för jag tycker att hon kan konkurrera med vem som helst. Jag tycker bäst om personliga röster, gärna med lite soul influenser.

— Tina Turner på sista plattan tycker jag sjunger fantastiskt bra. Men grabbar, det är lite svårare. Elvis Costello på hans första platta, tycker jag var väldigt bra och Joe Cocker i sina bästa stunder. Det jag tycker är den största svagheten inom svensk musik är just sången. Det finns väldigt lite bra sångare och sångerskor.

Artikeln var ursprungligen publicerad i Stjärnskottet nr 3, 1984.

 

Lindbom & Fredriksson
Lasse Lindbom och Marie Fredriksson på Wa-Waco i Halmstad, 13 oktober 1984

 

Visfestivalen i Västervik
Mats MP Persson, Lasse Lindbom, Marie Fredriksson och Per Gessle på Visfestivalen i Västervik i mitten på 80-talet

 

MP, Lindbom och Fredriksson
Mats MP Persson, Lasse Lindbom och Marie Fredriksson på Visfestivalen i Västervik i mitten på 80-talet

 

The Husbands i Halmstad på 1980-talet. Med Janne Bark, Lasse Lindbom och Mauro Scocco

 

Lasse Lindbom och Nane Kvillsäter
Lasse Lindbom och Nane Kvillsäter, Halmstad i mitten på 80-talet

 

Här finns en länk till TV-programmet “Bagen”, där Marie Fredriksson och Lasse Lindbom medverkade https://www.oppetarkiv.se/video/10442578/bagen-marie-fredriksson-och-lasse-lindbom

Här finns bilder från Visfestivalen i Västervik, där Lasse Lindbom, Marie Fredriksson, Per Gessle och Mats MP Persson medverkade under 1980-talet https://visfestivalenvastervik.se/historik

Intervju med Marie Fredriksson https://ellesmusikblogg.se/1984/05/intervju-med-marie-fredriksson/

Bilder från EMI-studion och en video med Lasse Lindbom och Marie Fredriksson

Landslaget, a playlist by Lasse Lindbom on Spotify (below)

Spellista Lasse 1980 till nu (se nedan)